Den nya europeiska ordningen: hur Syd- och Östeuropa håller på att gå om väst

Östeuropa växer snabbare än någon annan del av kontinenten och förändrar helt och hållet hur Europa fungerar.

Västeuropa har fortfarande det mesta av välståndet, men det är inte längre som driver på utvecklingen. Sydeuropa har återuppbyggt sina finanser och använder sitt nyvunna utrymme till att hjälpa ansträngda hushåll.

Förr handlade det om att öst kom ikapp väst. Men det har förvandlats till något mycket mer intressant. Balansen inom Europeiska unionen håller på att förändras framför oss, och siffrorna visar varför.

Östeuropa växer snabbt men ojämnt

Polen är nu det tydligaste exemplet på stadig och bred tillväxt i Europa.

Produktionen ökar med nära 4 procent i år. Inflationen avtar snabbare än väntat, vilket gjorde det möjligt för centralbanken att sänka räntorna med 125 punkter 2025.

Konsumtionen är stark. Industri- och byggdata från slutet av 2025 visar på en ekonomi som fortfarande har momentum.

Polen bevisar att en blandning av inhemsk efterfrågan och disciplinerad penningpolitik kan hålla tillväxten uppe även när omvärlden är svag.

Tjeckien ligger precis bakom Polen. Hushållen fortsätter att konsumera och investeringarna återhämtar sig långsamt efter en svagare period.

Men det största hotet kommer utifrån. Den tyska industrin producerade nästan ingen tillväxt under tredje kvartalet 2025, och tjeckiska tillverkare är fortfarande bundna till den cykeln.

Ekonomin är stabil, men kan inte helt undkomma den broms som kommer från den största handelspartnern. Detta är det första tecknet på att öst är på väg upp, men inte i en rak linje.

Ungerns ekonomi visar en helt annan bild. Under tredje kvartalet 2025 rörde sig produktionen knappt och tillväxten på årsbasis är låg. Inflationen ligger över fyra procent och väntas ligga kvar på en hög nivå under flera år.

Centralbanken planerar endast mycket begränsade lättnader nästa år. Arbetsmarknaden ser stram ut eftersom både utbud och efterfrågan har krympt. Ungern sitter fast och speglar splittringen inom regionen.

Rumänien brottas med sin egen blandning av svagt sentiment och hög inflation. Tillväxten för 2025 är nära noll och tillverkningsindustrin fortsätter att göra sig av med nya jobb.

Underskottet är mer än 8 % av BNP, även om EU-finansierade investeringar fortfarande flödar.

Inflationen är lägre än tidigare men klart över de nivåer som ses i andra delar av Östeuropa. Centralbanken förväntas börja sänka räntorna först 2026.

Tyskland är beroende av ökande efterfrågan i öst

Tysklands traditionella exportmodell är under press. Leveranserna till Kina minskade med nästan 12 % under de första nio månaderna 2025. Exporten till USA minskade med mer än 7 procent.

Bilsektorn står inför stora anpassningskostnader. Den inhemska tillväxten har varit svag under flera kvartal.

Den enda tydliga källan till stöd har kommit från Östeuropa och närliggande centralasiatiska marknader. Den tyska exporten till dessa länder ökade med mer än 2 % fram till september och uppgick till cirka 216 miljarder euro.

Detta gör regionen till ett sällsynt tillväxtområde för tyska företag som står inför svagare efterfrågan på världens största marknader.

Företag talar nu öppet om Polens och Tjeckiens betydelse som stabila kunder. Denna övergång bär på en tyngd. Det tyder på att öst inte bara är en produktionsbas utan också en nyckelmarknad.

Tyska företagsgrupper efterlyser nu fördjupade band med Öst- och Sydösteuropa och en snabbare utvidgning av EU.

Förändringen visar också att öst bidrar till att stabilisera Europas industriella kärna snarare än tvärtom.

Sydeuropa bygger upp sin position igen

Södern har förändrats mer än vad många förväntade sig. Grekland rapporterade ett överskott i de offentliga finanserna på 1,3 procent 2024 och ett primärt överskott på 4,8 procent. Portugal hade också ett överskott. Spanien och Italien ligger nära gränsen för det europeiska underskottet på 3 % av BNP.

Som ett resultat av detta har obligationsspreadarna i söder minskat till några av de lägsta nivåerna på mer än ett decennium när investerarna återfått förtroendet.

Detta nya finanspolitiska utrymme används för att hjälpa medelinkomsthushåll som förlorade köpkraft under prisökningarna. Grekland sänkte inkomstskattesatserna för flera grupper.

Italien finansierade skattesänkningar till ett värde av upp till 440 euro per anställd genom att höja skatten på bankernas vinster. Portugal höjde trösklar och avdrag så att inkomsterna anpassar sig till inflationen.

Detta är blygsamma steg, men de visar att en region som en gång drabbades av stora utgiftsnedskärningar nu har utrymme att agera.

Levnadsstandarden i söder ligger dock fortfarande under EU-genomsnittet. Lönerna har ökat långsamt och sysselsättningen är fortfarande ojämn, även om den är bättre än under krisåren.

Icke desto mindre är den finanspolitiska återhämtningen verklig. Regeringar som en gång kämpade för att låna pekar nu på stabila finanser som ett bevis på att de kan stödja hushållen utan att riskera en ny kris.

En ny ekonomisk karta växer fram

Europa går in i 2026 med en struktur som ser annorlunda ut än den modell som fanns före pandemin. Tillväxten kommer österifrån. Den finanspolitiska styrkan ligger nu i söder.

Och även om rikedom och kapital fortfarande är koncentrerade till väst, expanderar denna del av kontinenten långsammare. De regioner som ger upphov till dynamik är inte desamma som de regioner som har de högsta inkomsterna.

Polen växer medan Tyskland anpassar sig. Tjeckien håller sig stadigt medan Italien försöker höja reallönerna. Grekland och Portugal har överskott, medan Frankrike har större underskott.

Rumänien och Ungern visar att Östeuropa fortfarande har svagare sidor, men den övergripande riktningen är tydlig. Regionen är nu en viktig källa till efterfrågan och investeringar inom Europeiska unionen.

Förändringen handlar inte om att öst går om väst i levnadsstandard. Det handlar om en förskjutning av tyngden inom den europeiska ekonomin. Öst håller på att bli avgörande för kontinentens tillväxt.

Syd har återuppbyggt tillräckligt med trovärdighet för att återfå sitt inflytande. Västvärlden är fortfarande rik men driver inte längre cykeln på egen hand.

Siffrorna pekar på en framtid där EU:s ekonomiska balans är mer distribuerad än den har varit på årtionden.