Är Israels ekonomi på väg mot en kollaps när kriget i Gaza drar ut på tiden?

Den pågående konflikten mellan Israel och Hamas, som bröt ut den 7 oktober 2023, har tagit en tragisk vägtull inte bara på människoliv utan också på Israels ekonomi.

Eftersom kriget fortsätter utan något tydligt slut i sikte, vacklar Israels finansiella stabilitet på kanten.

Kombinationen av långvariga militära operationer störde det dagliga livet och stoppade ekonomiska aktiviteter har lämnat nationen på randen av ekonomisk kollaps.

Denna situation är en stark påminnelse om hur pågående konflikter kan ödelägga en nations ekonomi och hota dess framtida stabilitet och välstånd.

Israel: En nation under belägring

I den omedelbara efterdyningen av attackerna den 7 oktober mobiliserade Israel 300 000 reservister, vilket drog en betydande del av sin arbetsstyrka bort från sina jobb och företag.

Även om det är nödvändigt för det nationella försvaret, har denna massiva uppmaning intensifierat den ekonomiska krisen i Israel och förlamat landets produktivitet.

Med hundratusentals medborgare plötsligt frånvarande från arbetskraften rasade produktiviteten, vilket ledde till en kraftig nedgång i Israels BNP.

I slutet av fjärde kvartalet 2023 hade ekonomin krympt med oroväckande 19,4 % på årsbasis – en nedgång som var mycket brantare än någon hade räknat med.

Källa: Financial Times

Det ekonomiska nedfallet förvärrades ytterligare av evakueringen av mer än 120 000 israeler från områden nära de norra och södra gränserna, vilket störde samhällen och lokala ekonomier.

Restriktioner för palestinska arbetare från Västbanken, som spelar en avgörande roll i Israels byggsektor, ledde till brist på arbetskraft som stoppade projekt och ytterligare drog ner den ekonomiska tillväxten.

När de offentliga utgifterna skjutit i höjden med 88 % under de sista månaderna av 2023 för att stödja militära ansträngningar och fördrivna medborgare, kollapsade konsumtionsutgifterna, en viktig del av ekonomisk aktivitet, med 27 %.

Denna kombination av skyhöga utgifter och sjunkande intäkter satte scenen för en djup och långvarig ekonomisk kris.

Början på slutet: globala återverkningar

Konfliktens fulla inverkan på landets finanser avslöjades i februari 2024, när Moody's sänkte Israels suveräna kreditbetyg från A1 till A2.

Nedgraderingen var ett starkt varningstecken som speglar växande oro över Israels förmåga att hantera sin stigande skuld och upprätthålla ekonomisk stabilitet mitt i pågående konflikter.

Fitch följde efter kort därefter och sänkte Israels långsiktiga skuldbetyg från A+ till A med negativa utsikter, med hänvisning till det fortsatta kriget, ökade geopolitiska risker och en explosiv skuldkvot som hade stigit över 70 %.

Den här sommaren har belyst att turismen, en betydande bidragsgivare till Israels ekonomi, nästan har kollapsat sedan kriget började.

Sektorn, som inbringade miljarder årligen, har decimerats, med internationella besökare som undviker ett land som är indraget i konflikter.

Enligt den hebreiska tidningen Maarivover har över 46 000 företag gått i konkurs, medan utländska investeringar, som redan hade minskat med 60 % under första kvartalet 2023 på grund av Israels regerings extremhögerpolitik, inte visar några tecken på återhämtning.

Majoriteten av pengarna som investeras i israeliska investeringsfonder avleds snabbt till investeringar utomlands eftersom israeler inte vill att deras egna pensionsfonder, försäkringsfonder eller deras besparingar ska vara knutna till staten Israels öde.

Nu kan dessa företagsnedläggningar bara vara början. Enligt en uppskattning som citeras av The Times of Israel förväntas upp till 60 000 företag stänga innan 2024 är över.

Investerarnas förtroende, redan skakat av den utdragna konflikten, fick ytterligare ett slag. Kostnaden för att låna för Israel ökade, vilket komplicerade ansträngningarna att finansiera kriget och andra statliga utgifter.

Premiärminister Benjamin Netanyahus försäkran om att ekonomin skulle återhämta sig när kriget väl vunnits gjorde inte mycket för att lindra oron, särskilt som konflikten inte visade några tecken på att ta slut.

Nedgraderingarna underströk verkligheten att även en nation med en historiskt stark ekonomi kan möta allvarliga ekonomiska nöd om de dras in i en utdragen och kostsam konflikt.

Ett värsta scenario: Stagflation

Redan i mitten av 2024 stod det klart att Israels ekonomi kämpade för att återta fotfästet.

Årets andra kvartal hade en tillväxt på bara 1,2 % i BNP, klart under analytikernas förväntningar och otillräcklig för att kompensera de stora förlusterna de föregående månaderna.

Denna tröga tillväxt belyste djupet av den ekonomiska skada som kriget åsamkade.

Frågor på utbudssidan, särskilt den pågående bristen på palestinska arbetare som hade varit avgörande för byggsektorn, fortsatte att hindra den ekonomiska återhämtningen.

Källa: Tradingeconomics

Inflationen, som hade varit relativt kontrollerad i de tidiga stadierna av konflikten, började också stiga.

I juli 2024 hade inflationstakten klättrat till 3,2 %, överträffat regeringens målintervall och lagt till ytterligare ett lager av komplexitet till Israels ekonomiska utmaningar.

Israels centralbank befann sig i en svår situation, oförmögen att sänka räntorna för att stimulera tillväxten på grund av ihållande geopolitiska spänningar och stigande prispress.

Källa: Tradingeconomics

Israels "kod röd"

Den ekonomiska belastningen av den pågående konflikten är häpnadsväckande. Enligt uppskattningar av israeliska ekonomer har kriget redan kostat landet mer än 250 miljarder NIS (67,3 miljarder dollar).

Denna siffra förväntas växa allt eftersom konflikten drar ut på tiden, med det israeliska försvarsetablissemanget som söker en ytterligare årlig ökning på minst 20 miljarder NIS (5,39 miljarder USD) bara för att upprätthålla militära operationer.

Denna utgiftsnivå närmar sig "överhettade" nivåer, där budgetunderskottet nyligen stigit till ohållbara 8,1 % av BNP, vilket föranleder brådskande krav på finanspolitiska reformer.

Bank of Israels guvernör Amir Yaron tog det ovanliga steget att offentligt uppmana premiärminister Netanyahu att genomföra permanenta förändringar av statsbudgeten.

I ett brev till premiärministern betonade Yaron behovet av en justering på 30 miljarder NIS (8 miljarder dollar) för att åtgärda det växande finanspolitiska gapet och upprätthålla Israels trovärdighet på internationella finansmarknader.

Yarons vädjan belyste allvaret i den ekonomiska situationen. Militärutgifterna fortsatte att skjuta i höjden, utan något slut på konflikten i sikte, och risken för ett bredare regionalt krig med Iran och Hizbollah fortfarande på bordet.

Trots dessa ökande påtryckningar verkade den israeliska regeringen vara ovillig att vidta nödvändiga men politiskt känsliga åtgärder för att stabilisera ekonomin.

Tveksamheten att sänka diskretionära utgifter eller höja skatterna återspeglade en bredare politisk kalkyl, där Netanyahu potentiellt undviker impopulära åtgärder som kan alienera viktiga väljarbaser.

Denna passivitet fördjupade bara den ekonomiska krisen, vilket ledde till spekulationer om att regeringen medvetet kan försena budgetreformer för att antingen undvika inhemsk bakslag eller bereda scenen för snabbval.

Massflykt kan hota nationens identitet

Utöver den omedelbara ekonomiska effekten står Israel inför en potentiellt mer skadlig långsiktig fråga, som är fenomenet kompetensflykt.

Israel har länge varit stolt över att vara en "start-up nation", med en blomstrande högteknologisk sektor som har drivit mycket av landets ekonomiska framgång.

Den utdragna konflikten och de dystra ekonomiska utsikterna får dock ett växande antal högutbildade israeler att överväga emigration.

En snabb titt genom historien visar att länder som Grekland, Jamaica, Indien och Pakistan har lidit av just detta fenomen.

Dessa länder hanterar fortfarande konsekvenserna av att deras mest kvalificerade arbetskraft lämnar landet på grund av olika ekonomiska svårigheter.

Nyligen genomförda studier har visat att dessa expats sällan återvänder till sitt hemland.

Denna potentiella exodus av talang utgör ett betydande hot mot Israels framtid. Den högteknologiska industrin, som står för en betydande del av landets BNP och har varit en viktig drivkraft för innovation och ekonomisk tillväxt, är starkt beroende av en liten, högutbildad arbetskraft.

Om denna talangpool börjar krympa kan Israel stå inför en dramatisk nedgång i sin förmåga att behålla sin position som en global ledare inom teknik och innovation.

Frasen "från start-up-nation till shutdown-nation", myntad av BDS-rörelsen, fångar perfekt den mycket verkliga risken att Israel skulle kunna se sin ekonomiska motor spricka ut om kompetensflykten accelererar.

En krympande talangpool kan leda till en nedgång i forskning och utveckling, minskade utländska investeringar och en avmattning i skapandet av nya företag och industrier.

Med tiden kan detta urholka Israels konkurrensfördel i den globala ekonomin, vilket leder till lägre tillväxttakt och minskad levnadsstandard.

De långsiktiga effekterna kan bli förödande, inte bara för ekonomin utan också för Israels förmåga att behålla sin tekniska och militära överlägsenhet i en region, såväl som potentiella demografiska förändringar.

Sista kapitlet: Isolering

En annan kritisk fråga som Israel står inför är potentialen för ökade internationella sanktioner.

Medan Israel länge har åtnjutit starkt stöd från viktiga västallierade, särskilt USA, har den utdragna konflikten och den höga civila avgiften i Gaza väckt växande internationellt fördömande.

Uppmaningar om sanktioner mot Israel blir allt högre, särskilt från delar av Europa och inom internationella organisationer som FN.

Införandet av sanktioner kan ha en förödande inverkan på Israels redan bräckliga ekonomi.

Den senaste historien ger skarpa exempel på hur sanktioner kan lamslå en nation, som Iran och Ryssland.

Efterdyningarna av sådana sanktioner kan kanske lätt bli en rasande valuta, hyperinflation, långsiktig BNP-nedgång och en kraftig nedgång i levnadsstandarden för medborgarna.

Om Israel skulle ställas inför liknande sanktioner, särskilt i form av handelsrestriktioner eller finansiell isolering, skulle konsekvenserna bli inget mindre än katastrofala.

Nationens ekonomi är starkt integrerad i den globala marknaden, särskilt genom dess tekniska sektor, som är beroende av internationella investeringar, och partnerskap, såväl som dess energiexport som är beroende av starka handelsförbindelser.

Den senaste tidens utveckling har visat varningstecken på att detta är ett scenario som sannolikt kommer att utspela sig förr snarare än senare. Till exempel är Israels elnät, som till stor del har gått över till naturgas, fortfarande beroende av kol för att försörja efterfrågan.

Den största leverantören av kol till Israel är Colombia, som meddelade att man skulle avbryta koltransporterna till Israel så länge kriget pågick.

De val som görs under de kommande månaderna kommer att avgöra om Israel kan stabilisera sin ekonomi och säkra sin framtid, eller om det kommer att möta en framtid där själva grundpelarna för dess ekonomiska framgång – innovation, talang och global konkurrenskraft – urholkas.

Vägen framåt är kantad av osäkerhet, men det är uppenbart att utan beslutsamma åtgärder skulle Israel kunna gå mot en period av oöverträffad ekonomisk och social oro.