BRICS 2024: kan det expanderande blocket verkligen utmana västerländsk dominans?

När världen tittar på de senaste förändringarna i globala allianser sticker BRICS-toppmötet 2024 i Kazan, Ryssland, ut.

Det är inte bara ytterligare en sammankomst av diplomater och världsledare – det är ett skyltfönster för den växande frustrationen över ett västdominerat system som många länder känner att de inte längre tjänar deras intressen.

Med nya medlemmar som Iran, Egypten, Etiopien och Förenade Arabemiraten representerar BRICS nu nästan hälften av världens befolkning.

För Rysslands president Vladimir Putin var toppmötet ett tillfälle att visa att Ryssland, trots sanktioner och geopolitiska spänningar, fortfarande är kopplat till viktiga globala aktörer.

Under tiden, för andra BRICS-medlemmar, är det en chans att utforska alternativ till det västdominerade ekonomiska systemet och stärka sina egna positioner på den globala scenen.

BRICS växande medlemsantal och ambitioner avslöjar en önskan om förändring, även om vägen till att uppnå den förblir osäker.

Varför BRICS-toppmötet 2024 är viktigt

BRICS bildades 2009 och förenade ursprungligen Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika som en koalition av framväxande ekonomier som syftade till att utmana inflytandet från västerledda institutioner som IMF och Världsbanken.

Toppmötet 2024 är det första sedan BRICS utökades till att omfatta ytterligare fem länder, med mer än 30 länder som enligt uppgift uttryckt intresse för att gå med.

Sammankomsten, som hölls i staden Kazan, samlade ledare och representanter från 36 länder – en tydlig signal om att Ryssland förblir uppkopplat på den globala scenen trots västerländska sanktioner och ekonomisk isolering.

För Ryssland var värdskapet för toppmötet en chans att motverka berättelsen om isolering efter dess invasion av Ukraina 2022.

President Vladimir Putin använde tillfället att betona BRICS roll i att skapa en "ny världsordning" som utmanar västerländsk hegemoni.

Han kritiserade västvärldens "perversa metoder", inklusive sanktioner och ekonomiskt tvång, som han hävdar har förvärrat globala konflikter.

I detta sammanhang utgjorde toppmötet en plattform för Ryssland att visa att landet fortfarande har viktiga allierade, även om det fortfarande är avskilt från många västerländska forum som G20.

Medan BRICS-blocket står för cirka 35 % av den globala ekonomiska produktionen, är dess förmåga att fungera som en sammanhållen motvikt fortfarande ifrågasatt.

Kazan-deklarationen, ett dokument med 134 punkter som sammanfattar toppmötets resultat, tog upp många frågor men nämnde Ukrainakriget bara en gång – och krävde att FN:s principer skulle följas snarare än att jag skulle återspegla Rysslands perspektiv.

Denna neutralitet belyser en viktig begränsning: gruppens interna splittring förhindrar en enhetlig hållning i en av vår tids mest betydande geopolitiska konflikter.

Kan BRICS verkligen bryta sig loss från dollarn?

Ett centralt tema för toppmötet i Kazan var pressen för ekonomiskt oberoende från västdominerade system som US-dollarn och betalningsnätverket SWIFT.

Sedan det stängdes av från SWIFT 2022 har Ryssland varit ivrigt att utveckla alternativ som kan göra det möjligt för landet att handla med sina partners samtidigt som de kringgår västerländska sanktioner.

Men trots retoriken har BRICS ännu inte erbjudit en tydlig plan för att ersätta dollarn i global handel.

Medan Kina har främjat användningen av lokala valutor för bilateral handel, och Ryssland har förespråkat idén om ett BRICS-specifikt betalningssystem, är vägen framåt fortfarande osäker.

Experter som Mario Holzner från Wieninstitutet för internationella ekonomiska studier noterar att alla sådana system sannolikt kommer att fungera på en låg nivå och misslyckas med att vara spelväxlare.

Beroendet på dollarn är fortfarande betydande, med 59 % av de globala valutareserverna fortfarande i dollartillgångar, även om detta är en minskning från 70 % 1999.

Detta väcker frågor om hur realistiska BRICS ambitioner är. Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva föreslog en gemensam BRICS-valuta förra året, men skepsisen är fortfarande stor.

Indiens utrikesminister S. Jaishankar har öppet tvivlat på genomförbarheten av en sådan valuta.

Istället verkar gruppen mer fokuserad på att använda nationella valutor för att minska exponeringen mot dollarfluktuationer – en strategi som kan erbjuda kortsiktiga vinster men som saknar den transformativa kraft som behövs för att avsätta dollarn som den globala reservvalutan.

En diplomatisk vinst eller ett missat tillfälle?

Trots dessa utmaningar var toppmötet i Kazan inte utan sina diplomatiska framgångar.

Närvaron av den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan, vars land är en NATO-medlem, belyste BRICS växande attraktionskraft utanför dess traditionella sfär.

Samtidigt deltog FN:s generalsekreterare Antonio Guterres vid toppmötet och förde diskussioner med Putin, trots kritik från Ukraina.

Denna typ av deltagande tyder på att BRICS håller på att bli en viktig plattform för internationell dialog, och erbjuder länder ett sätt att säkra sina insatser i en alltmer multipolär värld.

Ändå avslöjade toppmötet också interna motsättningar. Medan Ryssland och Kina försöker driva en mer öppet antivästlig agenda, är medlemmar som Indien, Brasilien och Sydafrika mindre konfronterande.

Dessa länder har upprätthållit starka band med USA och Europa, även när de utforskar ekonomiskt samarbete med Ryssland och Kina.

Till exempel har Indien fortsatt att köpa rabatterad rysk olja, gynnats av lägre priser samtidigt som man undviker öppen anpassning till Moskvas krigsberättelse.

Denna spänning inom BRICS komplicerar ansträngningarna att presentera en enhetlig front.

Som Mo Ibrahim, en sudanesisk-brittisk affärsman, noterade under toppmötet, ser många länder BRICS som ett sätt att få en röst i globala angelägenheter som traditionellt domineras av institutioner efter andra världskriget som IMF och Världsbanken.

Bristen på konsensus i nyckelfrågor, såsom kriget i Ukraina, understryker dock svårigheterna med att utforma en sammanhängande strategi.

Mer bark än bett?

BRICS-toppmötet 2024 kan vara en diplomatisk triumf när det gäller deltagande, men dess verkliga inverkan är fortfarande en fråga om substans framför stil.

På ytan är alliansen en återspegling av en global förändring – länder som en gång var tvungna att anpassa sig till antingen Washington eller Peking ser nu en möjlighet att slå sin egen väg.

Lockelsen med BRICS ligger i dess löfte om en värld där framväxande ekonomier kan utöva större inflytande över globala normer och regler.

Ändå, under rubrikerna avslöjar BRICS interna splittringar och vaga planer en klubb som är mer ambitiös än revolutionär.

Toppmötet i Kazan lyfte fram ambitioner men saknade de strukturella reformer som behövs för att omforma den globala finansen på ett meningsfullt sätt.

Även de mycket omdiskuterade alternativen till dollarn förblir mer prat än handling.

Även om blockets expansion är imponerande, innebär det också att hantera ett bredare spektrum av intressen, vilket kan bromsa framstegen mot verklig ekonomisk integration.

För Ryssland var toppmötet i Kazan en chans att visa att det inte är isolerat, men det betyder inte att landet vinner.

Samma sanktioner som fick BRICS att verka mer tilltalande för potentiella nya medlemmar understryker också själva begränsningarna som Moskva står inför.

Toppmötets symboliska framgång döljer en djupare sanning: att även när BRICS får fler medlemmar förblir det ett forum där klagomål med västvärlden delas mer än de tas upp med konkreta lösningar.

Summan av kardemumman är att även om BRICS är en växande kraft, är det ännu inte en spelförändring.

Dess expansion talar för önskan om alternativ, men verktygen för att bygga en ny världsordning saknas fortfarande.

För närvarande är blocket en användbar tryckventil för länder som är försiktiga med västerländskt inflytande – men inte en ersättning för det.

Det sanna testet för BRICS kommer att vara om det kan översätta dess breda medlemskap och höga retorik till ett verkligt alternativ som förändrar den globala maktbalansen. Tills dess förblir det en spelare att titta på, men ännu inte den tungvikt som den siktar på att vara.