Kan remitteringar lyfta ekonomier, eller är de ett tveeggat svärd?

Enligt Världsbankens uppskattningar nådde överföringar till låg- och medelinkomstländer 685 miljarder dollar 2024, upp från 647 miljarder dollar 2023.

Med remitteringar som närmar sig 905 miljarder dollar globalt, väcker det frågan om de är en livlina för familjer som kämpar eller en fälla som hindrar hållbar ekonomisk tillväxt.

Länder med de största inflödena av remitteringar

Statita sa att Indien fick 129 miljarder dollar i inflöden, följt av Mexiko och Kina med 68 miljarder respektive 48 miljarder dollar.

För att förstå betydelsen av dessa data är det viktigt att överväga deras bakgrund.

Remitteringar kan utgöra en stor del av det totala ekonomiska resultatet i mindre och fattigare ekonomier.

Ett anmärkningsvärt exempel på detta är Tadzjikistan, som registrerade häpnadsväckande 45,4 procent av BNP-inflöden 2024.

Beroendet på remitteringar är en vanlig trend i utvecklingsländer, där hemekonomin är starkt beroende av utlandsarbetare för finansiell stabilitet.

Humanitärt bistånd har en betydande inverkan på ekonomisk motståndskraft och hållbarhet, särskilt i bräckliga regeringar.

Bräckliga ekonomier och överdrivet beroende av remitteringar

Statista-data visar att de minst motståndskraftiga ekonomierna är mycket beroende av inkommande remitteringar.

Enligt OECD var tre av de fyra främsta länderna med den största andelen av BNP från remitteringar också de ömtåligaste.

I Nicaragua är remitteringarna 27,2 procent av BNP.

Vågen har till stor del drivits på av ihållande ekonomisk och politisk turbulens som har fått många nicaraguaner att lämna, mestadels för USA.

I ett annat illustrativt exempel på hur ändrade bräcklighetsklassificeringar kan få mikroekonomiska konsekvenser genom remitteringar, belyser situationen i Honduras denna punkt.

Honduras klassificerades en gång i ett sammanhang med "hög bräcklighet", men har sedan dess nedgraderats som bevis på den flytande ekonomiska stabiliteten, men också den förändrade migrations- och remitteringsdynamiken i regionen.

Enligt Världsbankens data bidrog överföringar som skickades till Venezuela endast med 3,7 % av BNP 2024, totalt 3,8 miljarder dollar, vilket motsvarar en ökning med 8,6 % jämfört med 2023 års nivåer.

Varför har vi detta ökande behov av migrantarbetare?

OECD-analytiker tillskriver också delvis ökningen av remitteringar till den starka efterfrågan på migrantarbetare i de största ekonomierna.

För att ta itu med den rådande frågan om brist på arbetskraft inom flera sektorer, befinner sig nu många nationer på jakt efter externa lösningar för arbetskraft.

Detta fördjupar i sin tur kopplingarna mellan världens sändande och mottagande hörn, och remitteringsflöden reagerar direkt på arbetsmarknadernas krav.

I detta sammanhang är remitteringar inte bara överföringar; de är ekonomisk aktivitet och indikatorer på uthållighet.

De ger familjer tillgång till att spendera pengar på skolgång, sjukvård och företag, som alla erbjuder uppåtgående rörlighetsvägar som annars skulle vara otillgängliga.

Bredare ekonomiskt sammanhang

Framsteg inom teknikområdet har också lett till utvecklingen av remitteringssektorn.

Remitteringar har varit en kraftfull drivkraft för tillväxt i mottagarländerna, och digitala betalningsplattformar har gjort det lättare för migranter att skicka hem pengar.

Även om dessa finansiella inflöden kan upprätthålla ekonomin i viss utsträckning, väcker det ytterligare frågor om långsiktiga ekonomiska effekter.

Är de ekonomier där många är beroende av remitteringar som investerar tillräckligt i sin framtid? Eller kommer de att bli alltför beroende och upprepa den onda cirkeln av ekonomisk bräcklighet som kan förvärras av den globala ekonomiska recessionen eller fluktuationer i invandringen?