ECB:s räntesänkningar: kommer detta att räcka för att återuppliva tillväxten i euroområdet?

Europeiska centralbanken (ECB) har sänkt sin inlåningsränta för fjärde gången i år och sänkt den till 3 %.

Med utgångspunkt från rekordhöga 4 % i juni verkar det som att ECB äntligen är nära att uppnå sitt mål att bekämpa inflationen i euroområdet, som nu är nära sitt mål på 2 %.

Men med tillväxtprognoser som fortsätter att krympa och ökande politisk osäkerhet i Frankrike och Tyskland, har ECB:s ordförande Christine Lagarde riktat sitt fokus till bredare systemfrågor och ifrågasatt om euroområdets problem är självförvållade.

Ytterligare risker togs upp, främst på grund av Donald Trumps andra presidentskap och hur det kan påverka Europa.

Vad säger siffrorna?

ECB:s senaste prognos förutspår en tillväxt i euroområdet på bara 1,1 % 2025, en minskning från en tidigare uppskattning på 1,3 %.

Utsikterna för 2026 har också reviderats ned till 1,4 %. Undersökningar visar avtagande aktivitet under innevarande kvartal, med företag som är tveksamma till att investera och konsumenter ovilliga att spendera.

Inflationen var i genomsnitt 2,3 % i november, högre än föregående månader på grund av stigande energipriser.

Trots detta hävdar beslutsfattare att inflationen är på väg att nå sitt mål, vilket kan lämna mer utrymme för lättnader.

Marknaderna räknar med att ECB kommer att fortsätta sänka räntorna fram till mitten av 2025, vilket potentiellt sänker inlåningsräntan till 2 %.

ECB är inte ensam om sin räntesänkningsbana.

Den schweiziska centralbanken (SNB) överraskade marknaderna med en halvpunktssänkning till 0,5 %, som svar på valutatrycket.

Samtidigt har den amerikanska centralbanken Federal Reserve och andra centralbanker också intagit duva hållningar, vilket återspeglar avtagande global inflation.

Lagardes kritik av Frankrike och Tyskland

Vid en presskonferens nyligen framförde Lagarde en skarp kritik av blockets största ekonomier och anklagade dem för att skapa "självförvållad osäkerhet".

Utan att nämna namn lyfte hon fram hur politisk förlamning i Tyskland och Frankrike komplicerar euroområdets finanspolitiska utsikter.

Tyskland är nära ett federalt val efter att dess koalitionsregering kollapsade, och Frankrikes oförmåga att anta en budget tyder på en växande politisk fragmentering.

Lagarde varnade för att sådan instabilitet undergräver den ekonomiska återhämtningen och beskrev bristen på tydlig finanspolitik som en "komplikation" för ECB:s planering.

Denna dysfunktion är särskilt skadlig med tanke på den nuvarande ekonomiska bakgrunden.

Lagarde erkände att euroområdets ekonomi "tappar fart", med tillväxtprognoser för 2025 reviderade till 1,1 %, jämfört med 1,3 % för bara tre månader sedan.

Hon noterade också att företag drar ner på investeringar på grund av svag efterfrågan och oklara utsikter.

Hur kommer Trumps politik att påverka Europa?

Invigningen av Donald Trump i januari medför nya risker.

Hans administrations löfte om högre tullar kan drabba Europas exportdrivna ekonomi hårt.

Tillverkningssektorn, särskilt i Tyskland, är sårbar för ett potentiellt handelskrig.

Detta ökar det befintliga trycket på Europas industriella bas, som redan kämpar med global konkurrens och stigande kostnader.

ECB:s beslutsfattare erkänner att dessa externa faktorer kan kräva en omvärdering av deras nuvarande strategi.

Medan kvartssänkningar är planerade för januari och mars, är en större halvpunktssänkning fortfarande ett alternativ om förhållandena försämras ytterligare.

Ljuspunkter i ett molnigt landskap

Det är inte bara undergång och dysterhet för Europa. Vissa länder i euroområdet överträffar.

Spanien, till exempel, skulle kunna konkurrera med USA som en av de snabbast växande avancerade ekonomierna, tack vare en turismboom, en robust arbetsmarknad och gröna investeringsinitiativ.

På samma sätt är tidigare krisdrabbade länder som Portugal, Irland, Grekland och Spanien – som en gång kallades för "PIGS" – nu bland regionens mest motståndskraftiga artister.

Dessa länder lyfter fram potentialen för riktade reformer och investeringar för att driva tillväxt, även i en utmanande miljö.

Deras framgång står dock i skarp kontrast till det bredare euroområdet, där politisk tröghet och strukturella svagheter kvarstår.

Vad behöver förändras?

Europas underprestation jämfört med USA är kanske ett tecken på djupare underliggande problem.

Förre ECB-presidenten Mario Draghi har efterlyst brådskande reformer för att ta itu med dessa utmaningar, och beskriver situationen som en "existentiell utmaning" för EU.

Vad Europa behöver just nu är ökade investeringar och en mer konkurrenskraftig industripolitik.

Dessutom är politisk vilja den saknade biten.

Utan en samordnad finanspolitik och ett åtagande att reformera faller bördan oproportionerligt mycket på centralbankerna att stödja ekonomin.

Lagarde har själv varnat för att ECB inte kan agera som en "allmänt", och uppmanar regeringar att öka.

Sista tankar

Euroområdet står inför kritiska beslut under de kommande månaderna.

Räntesänkningar kan ta tid, men de kan inte lösa regionens djupare strukturella och politiska frågor.

Med potentiella tullar från USA och ökade interna spänningar i Tyskland och Frankrike har Europa en svår tid.

Huruvida det kan bli aktuellt beror inte bara på centralbanksingripanden utan på det politiska modet att genomföra meningsfulla reformer.

Utan sådana åtgärder riskerar regionen att hamna ytterligare efter i en alltmer konkurrensutsatt global ekonomi.