Mellanösterns nya ekonomiska ordning: vem vinner och vem förlorar?

Mellanöstern håller på att omformas, inte av krig, utan av pengar och inflytande.

När Irans grepp försvagas kliver Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Turkiet in och använder investeringar snarare än ideologi för att utöka sin makt.

Samtidigt ritar massiva projekt som Indien-Mellanöstern-Europas ekonomiska korridor (IMEC) om globala handelsvägar, vilket förändrar regionens ekonomiska fokus från olja till infrastruktur, teknik och finans.

Den gamla maktdynamiken bleknar och ett nytt Mellanöstern håller på att ta form – en driven av konkurrens, investeringar och strategiska allianser.

Försvinner Irans ekonomiska inflytande?

I årtionden använde Iran pengar och militärt stöd för att skapa inflytande över hela Mellanöstern. Den skickade pengar till Hizbollah i Libanon, Hamas i Gaza och Bashar al-Assads regim i Syrien.

Det nätverket går nu sönder. En stor vändpunkt var Assads fall i december 2024.

Iran hade satsat miljarder på att hålla honom vid makten, men nu är den investeringen förlorad.

Hizbollah kämpar ekonomiskt, eftersom Iran inte längre kan skicka kontanter genom Syrien. Hamas, försvagat av krig, står också inför finansieringsbrist.

Samtidigt krymper Irans oljeintäkter. Sanktioner gör det svårt att sälja olja lagligt, och med viktiga finansiella nätverk störda, håller landet på att ta slut på alternativ.

Den iranska rialen nådde nyligen sin lägsta nivå någonsin mot dollarn – ett tecken på att ekonomin är under hårt tryck.

Iran har fortfarande inflytande i Jemen genom houthierna, men dess regionala makt är mycket svagare än för bara några år sedan.

Gulfstaterna kliver upp som regionens nya finansiärer

Med Iran som kämpar tar Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar över som Mellanösterns främsta finansiella stödjande.

Dessa länder har hällt pengar i kämpande ekonomier i hela regionen.

Mellan 2021 och 2022 gav de 34 miljarder dollar i lån, en kraftig ökning från de föregående två åren.

Deras inflytande växer inte genom krig, utan genom investeringar.

Utöver regionalstödet investerar Gulfstaterna också mycket i sin egen infrastruktur.

Förenade Arabemiraten tecknade nyligen ett järnvägsavtal på 2,3 miljarder dollar med Jordanien, medan Saudiarabien har ökat järnvägsinvesteringarna till över 4 miljarder dollar som en del av sin Vision 2030-plan.

Dessa projekt är en del av ett bredare arbete för att utveckla handelskorridorer, stärka regionala ekonomier och förbereda för en framtid där olja inte längre är den primära inkomstkällan.

Gulfstaterna gör också stora satsningar på grön energi. Solenergi, grönt väte och industriell expansion blir centrala i deras ekonomiska strategier.

Målet är att diversifiera sina ekonomier och positionera sig som globala ledare inom förnybar energi.

Är korridoren Indien-Mellanöstern-Europa den nya sidenvägen?

Ett av de största ekonomiska projekten som för närvarande pågår i Mellanöstern är den ekonomiska korridoren Indien-Mellanöstern-Europa, känd som IMEC.

Projektet tillkännagavs 2023 och syftar till att ansluta Indien, Arabiska halvön och Europa genom en kombination av järnvägar, hamnar och digital infrastruktur.

Det är utformat som ett alternativ till Kinas Bälte- och väginitiativ och kan avsevärt förändra globala handelsmönster.

Korridoren består av tre huvudkomponenter.

För det första kommer en sjöväg att länka Indien till viken, vilket möjliggör snabbare och mer effektiv frakt av varor.

För det andra kommer ett järnvägsnät att ansluta alla sex Gulf Cooperation Council (GCC) stater, vilket skapar ett sömlöst transportsystem över den arabiska halvön.

Slutligen kommer en nordlig landkorridor att gå genom Jordanien och Israel och ge en direkt väg in i Europa.

Om det lyckas kan detta projekt göra Mellanöstern till ett stort globalt handelsnav, vilket minskar beroendet av traditionella sjöfartsrutter som Suezkanalen.

Det finns dock stora hinder att övervinna.

Det pågående kriget i Gaza och upprepade Houthi-attacker på sjöfartsleder i Röda havet har bromsat framstegen.

Iran motsätter sig korridoren och ser den som ett verktyg för att integrera Israel i regionen samtidigt som Teheran isoleras.

Turkiet har också uttryckt oro och president Erdoğan insisterar på att det inte kan finnas någon korridor utan turkisk inblandning.

Egypten, som är starkt beroende av intäkter från Suezkanalen, fruktar att IMEC skulle kunna leda sjöfarten bort från dess vatten, vilket ytterligare anstränger dess bräckliga ekonomi.

Ändå har handeln mellan Indien och Förenade Arabemiraten redan ökat med 93 procent sedan 2022, vilket visar på efterfrågan på alternativa rutter.

Hur passar USA in i allt detta?

USA stödde till en början IMEC under Biden-administrationen, och såg det som en motvikt till Kinas inflytande i den globala handeln.

Men med Donald Trumps återkomst till kontoret är USA:s roll i projektet mindre säker.

Till skillnad från Biden, som aktivt drivit på för regional integration, verkar Trumps strategi fokusera på att delegera mer ansvar till regionala aktörer samtidigt som USA:s direkta inblandning hålls minimal.

Trump förväntas stödja Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Israel i att leda projektet samtidigt som han driver på för långsiktiga vapenvila i Gaza och Libanon för att säkerställa att handelsvägarna förblir stabila.

Samtidigt kommer han sannolikt att öka trycket på Iran för att förhindra att det stör IMEC:s utveckling.

Medan Trump har starka relationer med ledare som Indiens premiärminister Narendra Modi och Italiens premiärminister Giorgia Meloni, kanske hans administration inte prioriterar IMEC med tanke på andra pressande globala frågor, inklusive spänningar med Kina och det pågående kriget i Ukraina.

I slutändan kommer IMEC:s framgång att bero mindre på USA:s ledarskap och mer på hur väl Gulfstaterna, Indien och Europa kan samarbeta för att bygga och underhålla korridoren.

Vad händer härnäst för Mellanöstern?

Mellanösterns ekonomiska makt håller på att förändras. Irans inflytande minskar samtidigt som Gulfstaterna växer fram som regionens dominerande finansiella aktörer.

Turkiet driver på för en större roll, och IMEC kan förändra den globala handeln om det kan övervinna politiska och säkerhetsmässiga utmaningar.

Nyckelfrågan är om regionen kan upprätthålla stabilitet.

Om krigen i Gaza, Libanon och Jemen fortsätter kommer ekonomiska projekt som IMEC att kämpa för att ta fart.

Men om Mellanöstern fortsätter att gå från konfliktdriven politik till investeringsdriven tillväxt kan det bli en stor kraft i den globala handeln under de kommande decennierna.

Förvandlingen är redan igång. Vad som återstår att se är om regionens ledare kan upprätthålla det.