Varför växer den globala raffineringskapaciteten trots färre raffinaderier?

Den globala raffinaderiindustrin står inför ett avgörande ögonblick som påverkas av den föränderliga regionala efterfrågan, ökande hållbarhetskrav och växande problem med energisäkerhet.

Trots en minskning av antalet raffinaderier har den globala raffineringskapaciteten ökat för att hantera den växande volymen olja som behöver bearbetas, enligt den senaste undersökningen från Rystad Energy.

Den globala primära raffineringskapaciteten har ökat med cirka 15 % (13,5 miljoner fat per dag) under de senaste två decennierna.

Det totala antalet raffinaderier har dock konsekvent minskat sedan toppnoteringen 2011. Denna nedgång tillskrivs åldrande infrastruktur, minskade vinstmarginaler och minskad efterfrågan på bränsle på grund av ökad elektrifiering.

Tillväxten av den globala raffineringskapaciteten drivs för närvarande av Mellanöstern, Kina och Indien.

Specifikt är Kina och Indien stora bidragsgivare till denna tillväxt i Asien. Kinas raffineringskapacitet har nästan fördubblats på två decennier, från 10,6 miljoner fat per dag 2005 till 18,8 miljoner fat per dag 2025.

"Mellanöstern och Asien driver den globala raffinaderitillväxten genom att fokusera på stora, integrerade megaraffinaderier som säkrar energiförsörjningen och möter den snabbt ökande efterfrågan", säger Arne Skjaeveland, vice president, oil & gas research, Rystad Energy, i pressmeddelandet.

Raffineringskapacitet

Indiens raffineringskapacitet har stadigt ökat från 2,9 miljoner fat per dag 2005 till cirka 5,2 miljoner fat per dag i år.

Denna tillväxt drivs av stigande inhemsk efterfrågan, strategiska investeringar i raffinering av infrastruktur och insatser för att förbättra energitryggheten.

Expansionen är inte bara inriktad på en stark inhemsk konsumtion utan positionerar också Indien som en betydande exportör av raffinerade produkter.

Under de senaste två decennierna har raffinaderier i Mellanöstern utökat sin kapacitet avsevärt, från cirka 8 miljoner fat per dag till cirka 13 miljoner fat per dag, säger Rystad.

Denna tillväxt, främst koncentrerad till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, signalerar en strategisk omsvängning bort från att enbart exportera råolja.

Målet är att skapa större värde genom integration nedströms, vilket innebär att utveckla sofistikerade, storskaliga raffinaderier.

Dessa anläggningar är utformade för att möta den ökande inhemska efterfrågan samtidigt som de levererar förädlade produkter till stora exportmarknader över hela världen.

Skjaeveland Hon sade:

Kontroll av utsläpp

Dagens raffinaderier är i allt högre grad utformade för att få större kontroll över värdekedjan och möta den ökande efterfrågan på energi. Utsläppstrenderna ger dock en blandad bild.

Utsläppsintensiteten inom sektorn har varit relativt konstant, men en tydligare regional klyfta framträder när man tittar på de absoluta utsläppen.

Asien, och därefter Mellanöstern, har upplevt en betydande ökning av de totala raffinaderiutsläppen på grund av snabb tillväxt i kapacitet och genomströmning, enligt Rystad Energy.

Raffinaderier i Asien och Mellanöstern, även om de är nyare och mer komplexa, är utformade för att förbruka mer energi. Deras moderna teknik och tätare integration leder dock ofta till förbättrad koldioxideffektivitet per fat.

Utsläppen i Nordamerika och Europa har varit stabila eller minskat.

Detta beror främst på eftermonteringar och nedläggningar av raffinaderier, snarare än betydande förbättringar av koldioxideffektiviteten, som har observerats i Asien och Mellanöstern, säger det Norgebaserade energiinformationsföretaget.

Olika tillvägagångssätt

Stora globala raffinaderioperatörer använder sig av olika strategier för utsläppshantering i olika regioner. Det finns en tydlig skillnad mellan strategierna i Europa och Nordamerika jämfört med dem i Asien och Mellanöstern.

Med fokus på konsolidering och modernisering har Chevron och TotalEnergies anpassat sig till den ökande efterfrågan på bränsle och strängare regler, snarare än att öka sin kapacitet.

Chevron investerar konsekvent cirka 1,5 miljarder dollar varje år för att uppgradera sina etablerade anläggningar, som de i Pascagoula och Pasadena.

Detta åtagande säkerställer en hög utnyttjandegrad på 86 procent för tillgångarna, trots deras ålder, säger Rystad.

TotalEnergies förbereder sig däremot aktivt för en framtid med lägre koldioxidutsläpp genom att gå i spetsen för integreringen av avancerad biobränsleteknik i sin raffinaderiverksamhet.

Samtidigt expanderar de nationella oljebolagen aggressivt för att uppnå bättre integration nedströms, och stakar ut en tydlig kurs.

Saudi Aramco expanderade raffineringen genom årliga investeringar på flera miljarder dollar, utvecklade avancerade komplex som Jazan och bildade JV:er som YASREF och SATORP.

"Samtidigt som dessa projekt ökar kapaciteten och komplexiteten, har de också högre utsläppsintensitet, i genomsnitt cirka 41 kilo koldioxidekvivalenter (CO₂e) per fat, vilket återspeglar bearbetningen av tyngre råolja och energikraven för stora, sofistikerade system", säger Rystad.